År 2049 har Sverige gjort tuffa anpassningar för att möta utmaningarna som det förändrade klimatet för med sig. Användningen av energi, mark och material har tvingats ske på ett klokare sätt.

Återkommande brister och instabila marknader har inneburit problem för det gamla konsumtionssamhället. Koncept som delning och kvalitet har blivit viktigare. Den gamla situationen, där många levde isolerade i sina hem, har också börjat ifrågasättas.

Att motarbeta ensamheten har blivit en angelägen fråga. Allt detta har år 2049 lett till ett nytt sätt att bygga på. Istället för de gamla villaområdena byggs det alltmer enligt en mycket gammal princip: byn.

En levande by bygger på att engagemang och relationer mellan människor kan få pågå under lång tid. Därför har byn bostäder anpassade för olika skeden i människors liv.

Den största bostaden är familjehuset för upp till 4 personer.

Det finns också enklare smålägenheter som passar ungdomar eller ensamstående.

Dessutom finns bekväma seniorlägenheter i markplan. Dessa har en egen, skyddad uteplats på ena sidan och en gemensam sida på andra sidan där de äldre kan möta varandra och ta del av folklivet. Detta medger att de som börjar bli äldre får möjlighet att byta ut sin stora bostad utan att bli av med sitt sammanhang. Då kan istället en ny familj flytta in.

Den svenska landsbygden präglades av bycentrum före skiftesreformer och urbanisering. Projektet har inspirerats av svenska gårdar och byar som byggts enligt månghussystemet vilket möjliggör funktionell uppdelning, klimatskyddade platser och varierade rum.

Den här byn har en skala som är lagom för att de boende kan utgöra en social grannskapsenhet. Alla boende har tillgång till de gemensamma lokalerna och trädgårdarna. Gemenskapshuset blir kontor för de många hemarbetande om veckodagarna. Om kvällarna ses pensionärer där för att titta på tv tillsammans. Och om helgerna brukas det flitigt som festlokal. I den gemensamma trädgården och växthuset sker många möten mellan grannar, eftersom att alla vägar korsas där.