Essä för kursen Teori och text, 2023 Handledare: Naima Callenberg och Peter Christensson
Abstract
Den första gången jag hörde någon slänga sig med ordet “Koncept” på arkitekturskolan så förstod jag ingenting, men jag nickade, log och låtsades som att jag var med på banan. Ännu två och ett halvt år senare känner jag mig ofta osäker på vad som åsyftas. Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det är ett oklart begrepp – kanske är det denna oklarhet som ironiskt nog bidragit till begreppets framgång?
Eftersom att begreppet ständigt närvarande vill jag här försöka undersöka vad det kan betyda. Målet är inte att nå någon slutgiltig slutsats; jag vill istället belysa det ur så många perspektiv som möjligt så att läsaren kan bilda sig en egen uppfattning och få egna insikter. Därav det okonventionella formatet på essän: ett fiktivt samtal mellan tre fiktiva figurer. Samtalsformatet ger texten ett naturligt sätt att framföra rimliga synpunkter som emotsäger varandra, vilket känns nödvändigt då jag diskuterar subjektiva och svårfångade ämnen som konst och arkitektur.
De tre figurerna i samtalet är alla arkitekter och goda vänner, men de har skilda intressen och erfarenheter vilket präglar deras syn på begreppet Koncept. Jag kallar dem för Konstnären K, Teoretikern T och Praktikern P.
Över eftermiddagsfikat en dag börjar de tala om begreppet “Koncept” vilket leder till häftiga diskussioner. Efteråt går de irriterat till biblioteket för att samla litterär ammunition till nästa dags fikadiskussion. Detta bidrar emellertid inte till att en mindre intensiv stämning. Teoretikern, som retar sig på begreppet, inleder nämligen med att provokativt slänga ur sig: “Ingen vet ändå vad som menas med koncept”.
“Ingen vet ändå vad som menas med koncept.”
T
Eftersom begreppet är så centralt och viktigt borde det i alla fall vara tydligt definierat! Av bibliotekets tio encyklopedier och ordböcker med arkitekturbegrepp innehöll bara två “Concept”.
Traditionally, during or following the act of digesting and interpreting the programme of requirements, or brief, the designer’s next undertaking leads to the formation of a concept. However, as exemplified in the work of Frank Gehry and Bernard Tschumi, a concept can either precede or follow the outset of a design process; theoretical concepts either being applied to a project or derived from it. A concept is a general notion, an abstract idea, a mental picture that forms in the soup’ of all the re- lated aspects. An initial concept need say nothing about the form the design is to adopt; essentially, it expresses the idea underlying a design and functions as a signpost to guide the direction of the ensuing design journey. While possibly feeding from the is- sues thrown up by the brief, or from the location or site of the proposed building, or deriving from a disassociated but parallel line of thinking, a concept can, depending upon its efficacy, inform, shape and advance a process of decision making, it can marshal thoughts and precedents and bring the field of opportunity into focus. By feeding from a fertile imagination and a thorough understanding of the constraints, requirements and opportunities of a programme, concepts do not ar- rive to order. However, when a concept does arrive it can take on many forms. It can appear as an embryo- nic sketch, an object, an image, a word, or a text. A concept can emerge in the mind’s eye at any time and in any place, such as in bed or in the bath. When not forthcoming, concepts have to be artificially te- ased out and then massaged via brainstorming. When realized, a good concept or network of con- cepts give direction and guidance to the designer at every level, from the global to the detail; it provides a framework for innovation. (Porter, s. 8)
Den första beskrivningen av Tom Porter, är otroligt bred. Koncept är i allmänhet en idé som utvecklas i inledningsskedet och som syftar till att guida designprocessen, men han påpekar också att ett koncept kan appliceras retroaktivt eller utvinnas ur ett projekt. Konceptet kan enligt honom ta formen som en skiss, ett föremål, en bild eller ett ord.
- a general abstract notion;
- a principal or central idea relating to a certain range of things;
- the underlying or generating thought, idea, philosophy, method or process for a design proposal or scheme.
(Davies et al. s. 11)
Det andra uppslagsverket av Nikolas Davies och Erkki Jokiniemi ger tre förslag på definitioner. De två första förslagen kan vi bortse ifrån eftersom att de är alltför generella men även den tredje lämnar frågor. Ett koncept kan alltså ha formen av en tanke/idé/filosofi eller metod/process. Och dess funktion kan vara antingen underliggande eller generativ.
Dessa två definitioner är så breda att de skulle kunna syfta på precis alla former av tänkande kring ett projekt! Det är så generiskt och intetsägande att det bara förvirrar.
K
Vi arkitekter behöver ibland lämna vår egen bubbla. Titta på konstvärlden där konceptuell konst är oerhört väletablerat.I Där låter man en idé vara huvudsaken i verket och låta den liksom “generera” fram ett konstverk.
In conceptual art the idea of concept is the most important aspect of the work. When an artist uses a conceptual form of art, it means that all of the planning and decisions are made beforehand and the execution is a perfunctory affair. The idea becomes a machine that makes the art. This kind of art is not theoretical or illustrative of theories; it is intuitive, it is involved with all types of mental processes and it is purposeless. It is usually free from the dependence on the skill of the artist as a craftsman. (LeWitt s. 1)
Jag tror att ett konceptuellt verk kan växa och bli mer intressant än “konceptets idé” i sig, men allt börjar med en stark idé som sätter igång någonting intressant!
P
Att jobba med koncept på det sättet tror jag passar bättre för konst än för arkitektur. Arkitekter designar ju miljöer som människor skall använda. Konceptuell arkitektur måste anpassa sig efter funktionella krav och blir därför något annat.
While a conceptual art and a conceptual architecture could be similar in an idea state, there is an inherent difference when it comes to the realized object. Where a conceptual art object can remain in a more pure state, for example, as a mathematical notation, built architecture takes on cultural, pragmatic and semantic references. (Eisenman s.2)
K
Jag tror att arkitekters sätt att jobba med koncept har mer att göra med reklam än med konceptuell konst. Koncept är ett viktigt ord inom reklambranschen och det sätt som arkitekter använder det på liknar vad reklamgurun David Ogilvys beskrev som “The Big Idea”.
It takes a big idea to attract the attention of consumers and get them to buy your product. Unless your advertising contains a big idea, it will pass like a ship in the night. (Ogilvy s. 23)
Alltså den stora, lättsålda idén som behövs för att bryta igenom bruset.
T
Nej, konceptet är mer än så, det är ett verktyg för skapande. Det är inspiration och hjälp samtidigt. Jag tror ofta att ett koncept behövs för att komma framåt.
“Ett koncept behövs för att komma framåt”
K
Som ni vet är det alltid svårt börja med ett vitt papper. Ett Koncept hjälper till genom att generera olika begränsningar. Sådana verkar ju paradoxalt nog stimulera till kreativitet och inspiration. Vi blir nog överväldigade – skrämda – av alltför många möjliga vägar.
A concept, whether a rationally explicit statement or a subjective demonstration, establishes an order, a field of inquiry, a limiting principle. (Holl s. 15)
Regler, principer och gränser hjälper oss att avfärda de flesta möjliga vägarna. Till slut återstår bara ett fåtal som vi klarar av att överblicka. Konstigt nog verkar det vara lite godtyckligt vilka begränsningarna är – metoden är ändå lika effektiv.
Konceptet hjälper också den skapande att vara konsekvent. Det sägs ofta att ett bra verk “hänger ihop” och “har en röd tråd”. När alla delar verkar höra ihop med varandra får vi en känsla av tillfredsställelse. Vi föreställer oss en omsorgsfull och intelligent hand som skapat vad vi ser och vi beundrar själva hantverket.
T
Du har säkert rätt i att ett Koncept kan vara ett effektivt stöd för att komma igång. Men varför ska de som designar något hålla sig fast vid det konceptet under hela arbetet? De kan ju inse något på vägen som får dem att ifrågasätta sina inledande idéer.
P
Jag tror att de flesta struntar i om de följt sitt koncept slaviskt när de ritat t ex ett lägenhetshus, så länge lägenheterna är fina och fungerar bra. Precis som T säger så bör man vara öppen för att lära sig saker på vägen. Som arkitekter når vi bra resultat genom ett tränat omdöme i en utforskande process.
Istället för att förlita sig på vad Donald Schön kallar “teknisk rationalitet” så använder den erfarne praktikern omdöme. Omdömet består i sin tur av vad Schön kallar reflektion-i-handling och kunskap-i-handling.
It seems right to say that our knowing is in our action. Similarly, the workaday life of the profes- sional depends on tacit knowing-in-action. Every competent practitioner can recognize phenomena - families of symptoms associated with a particular disease, peculiarities of a certain kind of building site, irregularities of materials or structu- res for which he cannot give a reasonably accurate or complete description. (Schön s. 49)
P
Kunskap-i-handling är den intelligens som handlar om att “veta-hur”, snarare än att “veta-vad”. Reflektion-i-handling är när man medvetet reflekterar medans man gör något - snabbt och automatiskt. Med hjälp av sitt “reflektion-i-handling” så testar praktikern olika drag i en experimentell och iterativ designprocess.
The ensuing inquiry is a global experiment, a re- flection-in-action on the restructured problem. Quist spins out a web of moves, subjecting each cluster of moves to multiple evaluations drawn rom his repertoire of design domains. As he does so, he shifts from embracing freedom of choice to acceptance of implications, from invol- vement in the local units to a distanced conside- ation of the resulting whole, and from a stance of tentative exploration to one of commitment. He discovers in the situation’s back-talk a whole new idea which generates a system of implica- tions for further moves. His global experiment is also a reflective conversation with the situation. (Schön s. 102)
Helt enkelt: bra arkitektur är inte något vi kan tänka fram i ett koncept utan något vi hittar genom ett omdömesgillt utforskande.
K
Okej – men om designprocessen handlar om ett testande framåt, så kanske vi borde se Konceptet som en utgångspunkt? Jag tror att det bara är positivt om Konceptet är lite udda eftersom att det ökar chansen att vi landar på en intressant plats.
T
Jag håller inte med – om vi ska ha ett Koncept så får det inte vara godtyckligt. Vi måste tänka kritiskt kring konceptet, ställa oss frågan “vad vill vi göra”? Annars riskerar vi att rita “intressanta” eller “häftiga” projekt som inte är rimliga eller hållbara, som inte stämmer med våra avsikter, arkitektur som kan förföra men inte förbättra.
K
Jag tror att det är lönlöst att bestämma sig för var vi ska hamna redan innan vi börjat utforska möjligheterna. Vi måste vara beredd att ta vägar som kan bli fel för att hitta något som blir verkligt bra.
P
Nåja, om vi hade obegränsat med tid hade det varit fantastiskt att följa alla spännande vägar och knäppa infall, men tiden är ju begränsad. I både skolan och i arbetslivet finns det deadlines att förhålla sig till. När vi jobbar professionellt så tar vi betalt per timme för att hitta en designlösning som kan övertyga kunden. Då går det inte att utforska planlöst.
Den verkliga vinsten med ett Koncept är att från början veta att det vi ritar går att sälja in. Ingen köper ditt projekt om du saknar ett tydligt koncept!
“Ingen köper ditt projekt om du saknar ett tydligt koncept”
P
Vi kan bli hur duktiga som helst på att hitta spännande vägar, rita originellt, bra och vackert, men om vi inte kan övertyga andra så blir det inte byggd arkitektur. De som har makt att besluta om vad som ska byggas har helt andra kompetenser än vi, därför kan vi inte räkna med att de känner igen vad som är bra arkitektur. Vi säljer vår arkitektur genom att förklara den.
Arkitekten säljer värden. Den arkitektur i form av byggnader och stadsrum som vi upplever som mysig, spännande eller avkopplande, har med största sannolikhet presenterats av arkitekter på ett sådant sätt att beställare inte kunnat tacka nej till dessa värden. (Karlsson s. 41)
Och för att övertyga beställare om att förslaget är bra, på ett sätt som är enkelt att förstå så behövs ett tydligt koncept. Konceptet borde inte ses som projektets magiska själ utan som grunden i retoriken kring projektet. Utan effektiv retorik - ingen bra arkitektur.
T
Men att förlita sig allt för mycket på retorik medför också risker! Ta Le Corbusier som ett exempel. För 100 år sedan publicerade han “Vers une Architecture”, en samling texter som utgjorde ett manifest för ett nytt sätt att göra arkitektur på. Texterna är polemiska och framhåller gärna negativa exempel för att dra hem sina poänger. I ett känt provokativt kapitel framhåller han t ex staden Rom som ett arkitektoniskt misslyckande.
Rome is the damnation of the half-educated. To send architectural students to Rome is to cripple them for life. The Grand Prix de Rome and the Villa Medici are the cancer of French architecture. (Le Corbusier s. 156)
Senare i sin karriär skulle Le Corbusier genom sina egna stadsplaneförslag föreslå våldsamma rivningar i bl a Stockholm och Paris, förslag som fortfarande gör många människor väldigt arga.
Den uppskruvade retoriken var delvis ett sätt för Le Corbusier att marknadsföra sig själv på. Hans kärnfulla formuleringar i “Vers une architecture” bidrog otvivelaktigt till att han att blev förgrundsfiguren inom den moderna arkitekturen. På samma sätt gjorde hans provokativa förslag att han blev ständigt aktuell i pressen.
Men idag kanske Le Corbusiers uppskruvade retorik istället ligger honom i fatet. Juhanni Pallasma har sagt att Le Corbusier var större som poet än som ideolog. Trots att hans verk präglas av poetiska, sublima kvaliteter så blir det väldigt lätt att avfärda honom på grund av allt det andra – provokationerna, överbyggnaden, retoriken.
P
Modernisterna föreslog ett så radikalt skifte i estetiken att de också behövde en radikal retorik, även om den var full av brister. De visste att det inte räcker att visa ritningar och hoppas att alla ska förstå vad som är så bra med dem – man måste berätta varför.
Rasmus Waern skriver i boken Bygge och bråk om konflikter inom byggindustrin som han menar både försämrat men i många fall även förbättrat arkitekturen: ”Goda strider ger god arkitektur.” En förutsättning för att konflikterna ska förbätt- ra arkitekturen bör vara att arkitekterna vet hur man argumenterar för att bli en aktiv del i ”den goda striden”. Jag är övertygad om att arkitekter kan vinna mycket på att vaga ifrågasätta och ar- gumentera mer. Det gäller att lyssna noga, men också att inte tveka att med kraft argumentera för den egna sakkunskapen när det behövs. Faktum är att många beställare önskar att arkitekterna ar- gumenterar mer. (Karlsson s. 61)
Och det gör vi inte genom att redovisa en torr lista med projektets fördelar. Med ett Koncept kan vi berätta en engagerande berättelse! I vårt samhälle som är fullt av brus, behöver berättelsen vara extremt tydlig och pedagogisk. Då får vi folk att lyssna.
K
Men Koncept som presenteras för att sälja in projekt är ju så ofta uppenbara efterkonstruktioner! Ta Bjarke Ingels som ett exempel. Han är en mästare på att använda Konceptet som storytelling. Hans framgångsrika metod går ut på att hitta en tydlig och lättbegriplig idé som fungerar både i ord och enkla piktogram. Ingels presenterar idén på ett underbart pedagogiskt sätt för att få publiken att tro att hans förslag är det enda, självklara, geniala alternativet. Problemet är att det förstås inte är så! Vad idén är blir sekundärt, det viktiga blir den starka gestaltningen av idén. Den sammansatta process av dialog med förutsättningarna, kompromissande och avvägning mellan olika kvaliteter trollas bort.
I “Yes Is More” beskriver han hur ett projekt som handlade om ett konstmuseum i Umeå flyttas till Shanghai.
Our Idea in Umeå had been to split a traditional Hotel Slab in two, allowing a public promenade to pass between the legs. One leg landed in the wa- ter, becoming a swimming pool and public baths, the other landed on land, accomodating a confe- rence center and auditorium. When we submitted the project, we thought to ourselves: “Cool project, but not exactly so- mething you’d find in the north of Sweden. It loo- ked rather like something from China!” And the Jury couldn’t have agreed more, so the compe- tition was lost, our submittal seen as a misfit and misunderstanding of culture and context. We would have left it at that if we hadn’t had a meeting with a businessman from Guanxi Provin- ce who was looking for scandinavian architects. He saw the model and thought: “Wow! That’s the Chinese character for the word “people”! As a matter of fact, this is how you write “People” in Chinese, as int he People’s Republic of China!!! We even double checked! At the same time we received a letter from Shanghai inviting us to exhibit at the Shanghai Creative Industry Week. We thougt: this is too good to be true! We stumble upon what could be the landmark of the Peoples Republic of Chi- na and then get this invitation on the same day! So we scaled the building up 3 times to Chinese proportions, hired a Feng Shui master and went to China. (Ingels s. 26-28)
Efter att de förlorat tävlingen i Umeå upptäcker någon att formen på huset råkar likna det kinesiska tecknet för folkVIII. Då blir huset redo för ett nytt koncept. Ingels anlitar en Feng Shui- mästare och hittar på en berättelse om ett “Folkets Hus” som nu sägs vara ritat i enlighet med de fem elementen i traditionell kinesisk mytologi. Han föreslår sedan projektet som en ny märkesbyggnad i Shanghai. Detta är ett extremt men inte unikt exempel hur retoriska koncept kan vara ombytliga och opportunistiska.
P
Men vad är det egentligen som är fel med efterkonstruktioner? Om en sådan bild gör projektet mer lättbegripligt så är väl det bra? Så länge vi själva vet att allt det där kom i efterhand så ser jag inga problem. Vi borde skilja på koncepten som förekommer före och efter designprocessen. Det är två olika saker, och det är bra, ett tecken på att en utveckling skett, en tankeprocess!
T
Jag tycker att felet är att det är ytligt och lite oärligt. Istället för att visa den komplexa helheten så nöjer man sig med storytelling – det är fördummande att jobba med Koncept.
“Det är fördummande att jobba med Koncept.”
T
Hur kul blir arkitekturen om vi låter konceptet, i form av en hisspitch, vara vägledande? Det finns en risk att vi skapar en entydig, lättbegriplig produkt som är optimerad för att sälja och på vägen tappar bort den konstnärlighet som kunderna egentligen efterfrågar.Och det som är konstnärligt intressant ligger oftast i det motsägelsefulla, svårtydda och mångtydiga!
I like elements which are hybrid rather than ”pure,” compromising rather than ”clean,” distorted rather than ”straightforward, ambiguous rather than ”articulated,” perverse as well as impersonal, boring as well as ”interesting, conventional rather than ”designed,” accommodating rather than ex- cluding, redundant rather than simple, vestigial as well as innovating, inconsistent and equivocal rather than direct and clear. I am for messy vitality over obvious unity. (Venturi s. 16)
K
Men mycket arkitektur blir ju stark för att den är just enkel. Arkitekter som Mies van der Rohe eller Wenche Selmer kunde reducera och renodla sig fram till poesi. Blir projektet tillräckligt enkelt behövs ingen retorik – de talar till slut för sig själva!
P
Den sortens enkelhet kräver att vi gör grova förenklingar av den verklighet vi jobbar med. Robert Venturi tar Mies som exempel på det.
Mies’ point of view: ”All problems can never be solved”. Indeed it is a characteristic of the twentieth century that architects are highly selective in determining which problems they want to solve. Mies, for instance, makes wonderful buildings only because he ignores many aspects of a building. If he solved more problems, his buildings would be far less potent. (Venturi, s 16) Where simplicity cannot work, simpleness results. Blatant simplification means bland architecture. (Venturi, s. 17)
Om vi vågar göra något mångtydigt och komplext som engagerar sig i den verkliga världens problem så tror jag att det kan bli mycket mer intressant!
K
Men vem säger att Konceptet måste vara en ytlig idé? Det behöver inte vara en förenklad idé i bild eller ord. Ett koncept som Tornet_På_Sockel kan låta banalt men kan rymma en abstrakt arkitektonisk vision som på ett adekvat sätt sammanfattar hela projektets komplexitet. Det kan vara en rik och sofistikerad vision som blir fruktbar under hela processen. Studenter uppmanas inte att jobba utifrån ett koncept för att det ska bli åsta till en idé. Snarare är det en inbjudan för dem att tänka själva, att komma förbi typlösningar och teknokratisk space planning.
P
Även om ett koncept kan vara användbart så tror jag inte att det är viktiga är huruvida Konceptet är bra eller dåligt i sig. Vad som egentligen gör ett projekt bra eller dåligt är utförandet, skickligheten i designarbetet. Att förstå hur material, struktur, plats och stämning hänger ihop.
T
Ja exakt så – om man baserar hela sin arkitektur på ett enkelt Koncept blir projektet heller aldrig bättre än konceptet.
K
Jag tror att grundproblemet är att det är himla svårt att prata om arkitektur, särskilt arkitektur som inte är byggd än. Ett arkitekturförslag är komplicerat. Det består av rumsliga och tektoniska system och mängder av potentiella mänskliga situationer. I vår utbildning tränar vi vår förmåga att föreställa oss allt det där, men vi blir inte lika bra på att sätta ord på det.
Ett verbalt Koncept i form av en slags hisspitch kan bli ett tacksamt substitut för den där komplexiteten. Men det medför risken att våra diskussioner driver in i ett slags metasamtal, där vi pratar om Konceptet, alltså vad projektet hävdar att det är, istället för vad det faktiskt är. Diskussionen om Bjarke Ingels projekt kan handla om att han har lagt en skidbacke på taket XI och inte om hur huset fungerar, känns eller ser ut.
Och när olika projekt ska jämföras kan en lockande genväg vara att jämföra Koncepten istället för de komplexa helheterna. Vi ställer kanske Tornet_ På_Sockel mot Lamellen_På_Pelare, Den_Generella_Lägenheten mot Den_ Optimerade_Lägenheten. Ett sådant samtal kan leda till generella insikter men inte några specifika.
T
Men går det ens att tala om vad ett projekt faktiskt är? Konceptet, ritningarna, och det byggda projektet är ju delvis olika saker. Så när vi ska förmedla arkitektoniska Koncept måste vi göra det via representationer – ord, bilder, modeller, symboler vilket ofrånkomligen leder till en viss förvanskning.
To translate is to convey. It is to move something without altering it. This is its original meaning and this is what happens in translatory motion. Such too, by analogy with translatory motion, the translation of languages. Yet the substratum across which the sense of words is translated from language to language does not appear to have the requisite evenness and continuity; things can get bent, broken or lost on the way […] (Evans s. 145)
P
Jag tror att det kan finnas något positivt i den där översättningen mellan idé och ord och bilder. Den tvingar oss att tänka igenom vad vi gör och försöka se det med en ny och kritisk blick.
Att förklara vad vi gör hjälper oss att hålla fokus: vad är det som är viktigt - vad kan få försvinna? Att formulera sig är en produktiv del av processen!
T
Vissa saker går att förstå och därmed förmedla genom ett koncept, men andra saker går inte. Vissa sorters arkitektur bygger på ett starkt koncept, men mycket inom arkitektur handlar om andra mer svårfångade egenskaper. Det viktiga är att inte begreppet koncept blir en inbjudan till förenklade eller förljugna berättelser om vad vi gjort.
K
Att använda sig av något som liknar ett koncept i sin process eller sin retorik behöver inte vara problematiskt i sig. Det kan hjälpa oss att se klart och undvika godtycklighet och röra. Men det är bara ett sätt att jobba och det är farligt att säga att det är en förutsättning för att skapa något bra. Det kan inte finnas en metod som är den rätta när det kommer till konstnärligt arbete.
Litteratur
Davies, N. & Erkki Jokiniemi (2012). ’Concept’, Architect’s Illustrated Pocket Dictionary. London: Routledge.
Eisenman, Peter (2004) . Inside out : Selected Writings 1963-1988. New Haven, Yale University Press.
Evans, Robin (1997). Translations from Drawing to Building. Cambridge, Mass., MIT Press.
Holl, Steven (1996). Intertwining Steven Holl : Selected Projects 1989-1995. New York, Princeton Architectural Press.
Ingels, Bjarke (2010). Yes is more: an archicomic on architectural evolution. Köln: Evergreen.
James Stevens Curl (1993). Encyclopaedia of Architectural Terms. London: Routledge.
Karlsson, Josefin (2017). Retorikens kraft : hur arkitekter talar med beställare. Lund: Studentlitteratur.
Le Corbusier (1931). Towards a new Architecture. New York: Dover Publications.
LeWitt, Sol. (2009). Sol LeWitt’s Sentences on Conceptual Art : Manuscript and Draft Materials 1968-69. Oslo, Office For Contemporary Art Norway, Cop.
Ogilvy, D. (2011). Ogilvy on advertising. London: Prion.
Porter, T. (2004). ’Concept’, Archispeak : an illustrated guide to architectural design terms. London: Routledge.
Schön, Donald (1983). The Reflective Practitioner: How professionals think in action. London: Temple Smith.
Venturi, Robert (1977). Complexity and contradiction in architecture. New York: Museum Of Modern Art.