En del hävdar att det är en stor nackdel att arkitekter och planerare använder erfarenhet, ”anekdotisk bevisföring” och andra ”ej mätbara” metoder i stadsbyggnadspraktiken. En sådan stränghet låter kanske övertygande men passar bättre för de som utformar naturvetenskapliga studier än de som utformar städer. För varför skulle något så oerhört komplext som en mänsklig stad kunna beskrivas enbart med kvantitativa mått? Frågor av olika komplexitet kräver olika sorters kunskap, det centrala om man vill närma sig ett sanningsanspråk är att välja rätt kunskapsformer för att besvara rätt fråga.
Frågor vi kan besvara med enkla kvantitativa metoder
Kan den här parken få kvällssol på våren?
Här är avsikten tydlig, kvantifierbar och möjlig att beräkna. Här kan och bör vi använda kvantitativa modeller - låta datorer räkna - för att testa om avsikten uppnås. I denna kategori ingår användbara beräkningsmodeller som solstudier, bullersimulering och dagsljusanalyser, men också sammanställningar och statistik av ytor. Att metoderna är ”enkla” innebär här bara att de beskriver samband som är linjära eller i alla fall tydligt överblickbara. Detta gör dem otroligt användbara, men så vi rör oss mot frågor där helheten påverkar delarna eller där många faktorer samverkar på svårförutsägbara sätt räcker inte sådana metoder.
Frågor vi kan besvara med komplexa kvantitativa metoder
Kan det här bli en levande huvudgata där folklivet koncentreras?
En del fenomen inom stadsbyggnad handlar om komplexa system, del viss säga om hur olika delar förhåller sig till helheten. Ett exempel på detta är läge eller centralitet vilket är ett mått som samtida urbanmorfologisk forskning visat att påverkar mycket av stadens funktion. Eftersom att vi här har att göra med ett emergenta fenomen så behöver vi en kvantitativ modell som modellerar helheten och därefter kan säga något om delen vi undersöker. Sådana verktyg finns och kan ge väldigt värdefull data. Ett bra exempel är space-syntaxbaserade metoder för att förstå gators läge - ”centralitet”. Centralitetsmåttet ger oss en god indikation av en gatas karaktär och potential medan andra aspekter, såsom skönhet, trygghet, och det svårfångade ”passar in” inte går att fastställa ens med sofistikerade kvantitativa metoder.
Frågor vi kan besvara med empiriskt stöd
Men i stadsbyggnad är avsikterna inte alltid så enkla att utvärdera kvantitativt. En annan typ av frågor kan besvaras med empiriskt stöd.
Hur får vi fler att välja cykel än bil i den här stadsdelen?
Okej - Hur utvärderar vi detta på papper? (Stadsbyggnad handlar ju om det ännu ej genomförda). Vi kan inte med någon absolut säkerhet säga vad som är rätt beslut, men vi kan närma oss någon slags sanning genom att konsultera empiriska studier. Var i världen man lyckats öka cyklingen? Vilka metoder använde man där? Vad uppger cyklister är nödvändigt för att de ska välja cykeln? Vilka hinder uppger bilister för att väja bort sin bil? Vilka mätbara respektive omätbara variabler verkar påverka? Notera att redan vid den här frågan blir det omöjligt att skapa en kvantitativ modell med sanningsanspråk - vi får hålla till godo med ett teori om vika orsak-verkan samband som verkar mest sannolika och försöka skapa förutsättningar för dem. Denna metoden är evidensbaserad men knappast ”mätbar” enligt någon snäv definition.
Frågor som kan besvaras med erfarenhetsbaserat omdöme
Men stadsplanering är ännu mer svårfångat än så. Ta en fråga som ”hur stort bör det här torget vara för att kännas intimt”. Här är inte ens empirisk forskning särskilt hjälpsam, det finns ju torg av alla tänkbara storlekar i världen som är både uppskattade och inte. Det betyder inte att den som ritar staden behöver ge upp helt. Hen har förhoppningvis besökt många torg runt om i världen och noterat deras egenskaper. Och hen har förmodligen tidigare ritat torg och lärt sig något om hur mått hänger samman med uppleveslemässiga effekter. Här finns utrymme för hantverk, vad Donald Schön kallar ”tyst kunskap”, det vetande som varken är kvantitativt eller språkligt formulerat men ändå fungerar. Denna typ av kunskap är lika viktigt för arkitekten som kunskapen om hur man gör mat god är för en kock. Det är uppenbart för oss att en kock inte förlitar sig på kvantitativa metoder för att veta om såsen han lagar blir god. Receptet ger en utgångspunkt men till slut är det hans professionella omdöme, byggd på åratal av att ha lagat och smakat mat, som gör den god eller inte.
Frågor som kräver förståelse och meningsgörande
När man bygger en stad skapar man kulturella artefakter som läses av andra. Hur förhåller sig Göteborgs stenstad till Nederländska städer och kolonier som Jakarta eller renässansen idealstäder? Hur förhåller sig vårt föreslagna ingrepp till stenstaden? Vad betyder det att gatunätet ser ut som det gör? Även om detta är frågor som inte tillhör stadsplanerandets vardagshantverk så är det den typ av frågor som i efterhand verkar meningsfulla när vi försöker förstå en stad och varför den är som den är. Här behöver vi ytterligare andra sätt att tänka, där kunskapstraditioner som hermeneutik och kritisk teori hör till.
Frågor som kräver etiska och estetiska ställningstaganden
Vems behov är prioriterade i den här stadsdelen? Väger tillgängligheten eller kulturarvet tyngst här? Är gatorna i Bologna, Amsterdam, Oslo eller Kuala Lumpur rätt förebild? Oundvikligen innehåller stadsplanering också frågor av etisk och estetisk natur. Och sådana frågor envisas med att återkomma ner i varje hörn och vrå av planen, likt stadsbyggandets envisa fraktaler. Här hjälper ingen evidens, hör måste vi - hur smärtsamt det än kan vara - ta egen ställning.
Detta betyder inte att ”anything goes” utan snarare att vi måste undvika missförstånd och överdriven tilltro till vilken typ av sanningsanspråk vi kan ha för olika verktyg. För att närma oss ett bättre underbyggt stadsbyggande gäller det att vara klarsynta nog att välja rätt slags kunskapsform för att besvara rätt fråga - och att vara ödmjuka nog att erkänna respektive kunskapsformers begränsningar.